Florens (Italien 2.0)

Denna av gapiga amerikanare uppfyllda stad skulle knappt omnämnas om det inte vore för ett par saker. Den äldre man som tog emot oss på hotellet, vissa delar av arkitekturen och glassen.
Knappast värt att åka till en stad för. Och såhär i efterhand kan man väl lugnt säga att det hade varit bättre om vi åkt direkt till Siena. Mer om det snart.

Vi satte oss på ett tåg rent förbannat tidigt på morgonen och ägnade tre timmar åt att betrakta det Toscanska landskapet genom inte alltför rena rutor. Anlände till Florens (Fierenze heter det) och släpade på närmare 40 kg packning, varav 18 befann sig i den otympliga väska som undertecknad med vånda släpade på (10 kg på ryggen också, måste få gnälla lite), över illa sammanfogade, lutande jävla stenplattor. Fia hade vid det här laget fått magkatarr och det första man hör är vad? Jo från några boende i världens största teroriststat: "Well it's like, you know, when he like don't say, like, anything, and just you know, like, thinks it and I'm all like whatever!" Jävla amerikaner. Mår illa av irritation bara jag tänker på det. Fy fan. Hoppas deras barn blir fula. Ganska sannolikt.

Så.
Vi hittade till hotellet, lämnade väskorna där då det var för tidigt att checka in (fick vi veta av tidigare nämnda, vänliga och jättesöta farbrodern i receptionen) och eftersom Fias mage i det närmaste hade förklarat krig mot resten av Fia bar det av mot apoteket. Väl där väntade jag utanför medan Fia fick ett jävligt otrevligt bemötande av personalen. Tydligen måste man ha recept för medicin som man i Sverige kan knapra som godis. Jävla paragrafryttare. Hoppas deras barn blir fula.
Vi gick vidare mot ett annat apotek där Fia försynt frågade om hon kunde få köpa den medicin som hon blivit ordinerad av dr. Andersson. Det var inga problem. En trevlig kille svarade när det frågades om recept inte var nödvändigt att, jo det var det, "men ni är här på semester"... DET är något vi gillar!

Jag tycker mig minnas att vi åt något, gick en tur på staden, kom tillbaka till hotellet och checkade in. Farbrodern i receptionen tyckte att vi skulle gå upp och in på rummet annars skulle, som han uttryckte det "hon aldrig bli klar med städningen". Med hon menas naturligtvis städtanten. Som hette Maria.

Inte så mycket mer att berätta härifrån mer än att glassen som sagt var helt underbar.
Dessutom finns det i Florens en stor saluhall där undertecknad fick sig det bästa kaffet på hela resan, serverat av ett äldre par. Capuccino på morgonen är inte fel. Speciellt inte när den kostar en tia. Kunde ha tagit två för mindre än vad en capuccino kostar i svea rike. Det är dessutom tio gånger bättre kaffe är det man får sig serverat på den bästa bistron i sverige. Och snabbt går det. Snabbare än det i Grålandet hälls upp en vanlig kopp kaffe står man med en rykande kopp nygjord capuccino i Italien. Nästan i alla fall. Något att lära sig för alla snofsiga jävla så kallade baristor här hemma.

Det var skönt att efter nästföljande dag lämna Florens. Vi hämtade upp vår bil (en guldig Fiat Panda med fyrtiofem hästkrafter) och begav oss mot Siena. När vi körde genom Florens upptäckte vi att på andra sidan Arno (som om den inte hade krusat sig lite lätt hade kunnat tas för en ovanligt smutsig grusväg) var det bra mycket finare och dessutom färre turister än i de delar av staden vi tillbringat vår tid. Nedrans, tänkte jag och så susade vi vidare med en massa kommentarer om hur fint det var på den toscanska landsbygden. Vi skulle bara ha vetat...

Restips: Undvik Florens.

You can't choose your shoes, 'cause your shoes choose the shoes you should choose to use. Or feet?