Om man funderar...

Om man funderar på hur man har det så kommer det i alla fall i mitt ansikte snart att sitta ett ganska rejält fåraktigt flin. Jag har det förbannat jävla bra! Och det är inte för att jag är rik (det är jag inte. Inte alls) eller framgångsrik (jag studerar och tränar) Utan för att jag har världens bästa kvinna att dela mitt liv med. Hon är inte bara snäll, varm och ömsint.. Hon är dessutom vacker, smart, jävligt rolig och hon fattar mig (Vilket inte är något mindre än ett mirakel) För mig är hon perfekt...

Jag sitter just nu och försöker få energi till träningen ikväll och jag kommer med största sannolikhet att hitta energin någonstans i ett par koppar kaffe till. Hoppas jag...

Återigen...

... Har jag inte den blekaste om vad jag ska skriva. Men det har aldrig hindrat mig förut så varför bry sig om det?
Jag håller just på att läsa lite extra anatomi, teoretisk massage och lite om massagens historia. Detta eftersom jag imorgon tillsammans med Bente från klass M53 ska prata med socialstyrelsen för att kanske komma ett steg längre på vägen mot att ge Medicinska massageterapeuter skyddad yrkestitel. Därefter ska ett par Medicinska Massageterapeuter ta över.
Igår fick jag min certifiering. Jag är inte förvånad, men det är ändå skönt att ha fått hem beviset för sitt kunnande. Med genomgående högsta betyg från den första terminen skulle jag ha blivit förvånad om jag hade missat på certifieringen...
På de muntliga och praktiska proven flöt allt på förvånansvärt bra, med ett enda feltänk som snabbt kunde åtgärdas. Totalt har jag haft tre fel på fyra skriftliga prov och har därför snittat någonstans mellan 98 och 99%. Jag hade tänkt höja detta till nästa termin. Det kan låta stöddigt, men jag skiter i vad andra tycker. Det finns alldeles för många i detta avlånga land som gör saker för syns skull och för att andra inte ska tro si eller så om dem. Man får inte tycka att man själv är bra på något. Jag vet att jag har talang för detta och att jag kommer att bli jävligt grym i sinom tid. Om någon tycker jag är en jobbig jävel är jag bara tacksam. Då måste man göra något rätt...
Det är bara min familj och mina närmaste vänners åsikter jag bryr mig om och en människa står där över alla andra. Det är bara henne jag verkligen lyssnar på. Fia.

Så nog med attitydproblem, kanske?

Min certifiering kommer tydligen att firas på fredag. Dessutom är det vinprovning imorrn!

Med en trekvarts tolvkvarting med flygande flaxbullar på svaj lotsar Maja långsamt den bortsprungna plocktrucken genom gardinhäcken som på något helt förklarligt sätt inte ändrat färg det minsta det senaste halvåret. Möjligen kan det bero på alla vinkelrör som gräver omkring, lägger bon och bygger ägg i gardinhäckarnas rotsystem. Men de gör det bara svart för att inte få rötterna avdragna vilket ju aldrig är bra om man inte renoverar.
När så Maja lotsat plocktrucken igenom häcken börjar den dra i tyglarna så hårt att Maja fatiskt börjar undra om det inte vore bättre att tappa hydrauloljan ur den väldigt omogna lilla trucken, men Maja lugnar sig för hon vet att plocktruckens beteende förmodligen beror på de acneproblem som alla tonåriga plocktruckar upplever runt sin trettionde fördelsedag.

Nu är det...

... senare men om jag kommer att skriva uteslutande om det som var tänkt vete gudarna. Vetegudarna?
Vi har i dag varit hos en av Fias äldsta vänner. Alltså en vän hon haft länge och inte någon långt över pensionåldern. Väl där fick vi kaffe, tårta, mer tårta och bullar. Jag såg inom mig träningspassen radas upp...

Nåväl, vårt värdpar plockade så småningom fram en babysitter, en bärsele och en bilbarnstol (eller babyskydd eller vad fan det nu heter) som vi skulle få låna. Och det fick vi. Det första som händer när vi väl kommit hem är att Pappa Berg genast provar bärselen. Men hmm. Det är lite väl lätt, hämta katten! Efter en del tråcklande och bökande fick jag så ner Pinot i bebisposition och en mycket förorättad birma bars därefter omkring i rummen alltmedan Mamma Gedenryd skrattade smått hysteriskt. Detta gjorde inte situationen lättare för det stackars djuret i selen och när så matte tar fram kameran ser man formligen hatet glöda ur ögonen på Pinot. Det är svårt att ta det på allvar, litegrann som när en norrman är arg, han låter ändå glad som en lärka liksom. Så vi skrattar lite till. Detta var för en timme sedan och Pinot ligger fortfarande och tjurar i gästsängen...
I vecka trettioett. Vad händer då? Jag vet inte. Jag har läst det, men inte lagt det på minnet, jag vet att jag nu kan spela alla mina favoritlåtar med grymma distade gitarrer och det kommer barnet höra och t o m komma ihåg! Nackdelen är att kvinnan i huset inte ännu förstått hårdrockens storhet och om hon blir stressad (som hon ju blir av denna högkvalitativa musik) så blir barnet stressat. ATTANS!
Denna frånvaro av musikalisk kvalité kommer dock att åtgärdas såfort barnet är fött och pappa får ge den lille krabaten lite livsviktig undervisning. HEAVY METAL JÄVLAR!

Det pirrar i magen nu när man tänker på hur nära det faktiskt är och på samma gång känns det overkligt. Så overkligt, faktiskt att man måste sätta sig ner och aktivt tänka på det för att femöringen ska trilla ner. Och jag som har svårt med tänkandet i vanliga fall...

Det jag tänker mest på är väl då lilla monstret börjar bli såpass att man får respons på det man gör och jag längtar verkligen efter att få någon här hemma som är på min egen nivå, rent intelligensmässigt. En sexmånaders jollrande dregelpelle är alltså exakt vad jag behöver för att öva upp mina komminukativa fördigheter...
Att vara är, med allt som är just nu så känns det som om jag verkligen har hittat hem. Det finns ingen annanstans jag hellre skulle vara (förutom i Thailand med min älskade). Men det som gör att jag känner mig så hemma, det är kvinnan i mitt liv...

Frukt...

... är gott, men rubriken sitter där mest för att jag inte kund komma på något sämre, samt för att jag just nu äter clementin.
Giriga jävla bilhandlare är väl nästa ämne att avhandla. När man ska ha barn så får man en jävla massa skitråd men också en hel del bra sådana. Som att ha barnet i bakåtvänd barnstol i framsätet. Jättebra! Bara att koppla ur airbagen! Eller? Nej. Då nyckel till airbag är tillval till denna underbara bil vi har (Volvo C30) så kommer det att kosta litegrann, men gåpåig som min kära är så frågade hon om man kunde göra det samtidigt som bilen genomgick sin första service och svaret var nej. Det kunde inte ordnas. Klart inte. För då skulle de missa de femtusen kronor de annars tar betalt för denna "tjänst". Och sedan ytterliggare femtusen för att koppla in skiten igen. Jävla förbannade rövhål!
Nej nu ska vi iväg så om barnet kommer det nästa inlägg!

Om vad?

Jag vet inte. Inte ens när jag sätter mig ner och vet vad jag tänkt skriva om blir det som jag vill, fingrarna stapplar över tangentbordet och jag kan bara med förtvivlan läsa eländet jag tydligen skriver. Ibland är det inspirerande men oftast bara konstigt och vad ska det bli idag? Inte heller detta vet jag.
Efter två stora koppar kaffe och ingen frukost sitter man med en morrande best i magen och skriver när man kanske borde läsa lite anatomi. Jag är en stor anhängare - och kanske rentav grundare - av uttrycket "Kaffe är frukost", men vissa viscera (inälvor) tenderar att komma med invändningar och då gärna i form av lättare magknip samt lustiga ljud.
Det är faktiskt ganska roande när man går på stan (och hur jävla ofta gör jag det? Nej just det.) och magen morrar varpå någon stackars förbipasserande vänder sig om och frågar: Vad sade du?
Helgens fröjder sålunda. Nej.
Lugnt runt jul, men den där glittra-med-ögonen-och-det-pirrar-i magen-för-tomten-kommer-snart-känslan verkar inte kunna infinna sig. Jag GILLAR julen, missförstå mig inte, men efter ett tag så känner man verkligen att julen är till för barnen och även om jag verkligen försöker så är jag inget barn längre.
Nästa år kommer det dock att bli något annorlunda när vi har en liten tult/a att se efter och som -om ungen är som mig- kommer att springa runt och riva ner så mycket den lille parasiten bara kommer åt. Stolt pappa då eller?

Nyår var nyktert med MYCKET god mat. Först krabbtartletter och sedan Entrecôt med potatisgratäng med massa annat gott och till sist Bergatrollets chokladmousse. Bajs? Och då vi hade hand om Victor-monstret under denna ljuvliga tid så blev det en hel del trugande med maten, lirkande med allt utom efterrätten. Så förvånande att man nästan spyr.

Fialajnen blir allt rundare runt ekvatorn och minimonstrets rörelser känns allt tydligare och bara häromkvällen tittar min kvinna anklagande på mig och säger "han hickar" varpå jag svarar "det är inte mitt fel". Inte så genomtänkt, men roligt. Jag lade sedan mitt öra (ja hela huvudet. För fan) mot Fialajnens mage, någonstans strax söder om sahara så att säga och jävlar vad det hickades! Skitroligt!
Min kvinna är ovanligt vacker som gravid, jag vet att jag är partisk, men jag har sett många kvinnor gå omkring som hösäckar med tovigt, äckligt hår och feta, fula ansikten och bara se ut som om de hängivit sig åt totalt förfall. De gör det inte bättre med såsfläckade grå mysbyxor och den där munktröjan från tiden runt andra världskriget heller. Se ut och bete sig.
(Här ska tilläggas att min kvinna är ovanligt vacker överhuvudtaget)

Efter fyra dagars tränande och idag in på femte dagen i följd så ska det villigt erkännas att kroppen är trött, men SINNET LEVER! Nej alltså. Inte som giftfiltret utan som i liv.

Nu vet jag inte mer. Frukost?