Varghat.

Jag såg idag vad som verkade vara en repris på SVT2. En kanal somm inte direkt går varm när det är dags att komma överens om vad som ska skådas en lördag förmiddag när man inte direkt är på sitt mest inspirerade humör.
Varghat. De flesta med mig tror jag anser att detta magnifika djur har en självklar plats i vår Svenska natur. Vargen har levt uppe i norr i tusentals år och anledningen till att den blev utrotad till att börja med verkar ha varit ren och skär jävla idioti.
Nu när vi har en fungerande vargstam igen är det kanske inte så konstigt att det ibland kommer boskap i kläm så att säga, att ha hunden lös när man är ute och går i skogen när det finns varg där är bara korkat, men vissa (smått efterblivna måhända) människor tycker att det är förfärligt att man inte kan det längre. Tar vi hänsyn till den boskap som rivs av lejon i Afrika? Tycker vi att det är konstigt att människor ibland blir attackerade av hajar? Nej inte vidare. Vi beger oss in på deras territorium och då kan man inte känna sig helt säker längre. Så enkelt är det.
Vi hyser ingen sympati för de som anser att tigern, som ju dödar åtskilliga människor varje år, borde utrotas för sin farlighet.
Men när det gäller vargen så kommer det helt plötsligt in andra toner i sången. Helt enkelt för att de lever i vårt eget land. Landet lagom.
Det finns några hundra människor i Sverige som idag ägnar sig åt att aktivt söka upp och döda så många vargar de bara kan. Varför? För att de tar "vårt" älgkött. För att de river boskap. För att de attackerar främmande rovdjur på reviret. Ett annat resonemang är att dessa människor ville vara närmare naturen och att de på grund av detta har valt att tjäna mindre pengar. Jag kan köpa det. Men att samtidigt hata vargen så intensivt är inget mindre än hyckleri. Man får ta taggarna med rosen så att säga.
Vår värld är fattigare än någonsin och så tillåter vi människor som dessa att göra den än mer utblottad. De är en skam för hela vårt släkte och en fara för allt vilt liv. Jag är på intet sätt militant men att höra dessa idioters konspirationsteorier och fruktansvärt inskränkta åsikter gör mig rädd... Som Gert Fylking brukar uttrycka det: "Sådana människor borde skj...."

Lite

Lite berusad må man vara efter en underbar middag skapad och komponerad av min vackra och underbara fästmö. Anledningen? Hmmpft! Varför skulle man behöva en anledning till att äta och dricka gott? Vad spelar det överhuvudtaget för roll? Jaja okej då... Vi firade faktiskt något. Årsdagen av en av de mest fanstastiska dagar i mitt liv. Dagen då jag och denna fantastiska kvinna förlovade oss. Vi hade väl då inte riktigt räknat med att fira ettårsdagen av förlovningen med ett skrikande, tjoande, gråtande spädbarn vid matbordet...
Men jävligt härligt är det...

Så runt lyktstolpen dansar Maja. Snabbare och snabbare går det, vädret fattar eld men förstår ännu inte blixt. Letande efter vrålåken springer Majas skugga fram till Klas, som pysslar med sådant som bordsdemoner brukar pyssa med, och skriker sataniskt: "Vad är det för skillnad på vrålåken och den vanliga låken?!"
Klas svarar bekymrat: " Den håller till i vrår. Den vanliga låken är mycket svårare att hitta" samtidigt som han putsar bordsduken som flaxat iväg och satt sig i taknocken.
Taknocken i sin tur är ganska omedveten om vad som händer, det snurrar mest, för så är det när man blivit knockad. Knock. "On heavens door" Sjunger Bob genom radion just som Maja äntligen fått tag på det förbenta täcket med drakarna på för att bena av det lite så att det bara är benat. Utan för. Aktern kan få finnas kvar, tänker Maja och rullar i stilla ro in kastrullerna, stenätarna och opalskimret. Men den gröna stenätaren får stanna ute tills han kräkts upp Sten som ju inte ingår i stenätarnas diet.