Födelsdag!

Och vad fan har man för det?
Jo om man har det som jag så har man fått biljetter till Rammstein i februari. Idag blir man dessutom ivägrövad till först en Buffé och sedan inryckt på en biograf för att Fia behöver gå på toa. Mhm. Sedan går hon direkt fram till biljettautomaten och hämtar ut två biljetter till Avatar. Det kommer en utläggning om det senare. Jag kan bara säga en sak. SE DEN NU FÖR HELA HELVETE!!!!

Lite

Nu är första terminen avklarad och med högsta möjliga betyg känner jag mig mer än måttligt självsäker inför resten av utbildningen, det har krävts en hel del arbete men det har det varit värt.
Det finns vissa i min klass som inte riktigt verkar ta denna utbildning på allvar och som pluggar bara någon dag inför ett prov, eller till och med bara några timmar. Samma människor har faktiskt mage att gnälla när de får underkänt. Jag begriper det inte. Om man nu är beredd att pröjsa nästan sjuttiotusen jävla spänn för att få gå en av Sveriges bästa massageutbildningar, vad fan slarvar man med läsandet då för?

Nu är det ju så att alla inte ligger på riktigt samma nivå så att alla skulle få höga betyg är väl ganska otänkbart, men det verkar faktiskt som om de som VILL något med den här utbildningen snittar på VG. Eller mer.
Jag ska in kräkas mer nu, jag är färdig...


I min kvinna växer och frodas nu en liten illbatting. I alla fall om han är det minsta lik, mig.. Hihi!
Allt är normalt, allt ser jättebra ut och jag är faktiskt inte alls orolig. Jävligt häftigt!
Nu är det ju så att det kommer att bli mycket jobb, men om man vill något blir jobbet inte en börda utan snarare något som hjälper en igenom dagen. (Hoppas jag innerligt, annars har jag öronproppar)

Julklapp till vackra kvinnan är inhandlad och om hon inte blir nöjd så har jag fått med mig fel grej hem. Det är en sak till som ska fixas och det är idag. DET kommer hon att älska! Tjoho!

Hon är mitt liv...

Julens fröjder

Med stress, skrik och med plånbok stor
Åker Svensson iväg för att shoppa loss
En månadslön går på vad han tror
Kommer att hyllas av alla oss

Om vad vi talar är ju klart
Julen får oss dit den vill
Klapparna viktigast i huset rart
Och människan räcker ej längre till

För allt måste vara perfekt
Och familjens väl intet är
Ingenting får va' defekt
För Julen skiner klarast här

En kristallskål till svärmor
Nej, ta nu två!
Vad hemskt om hon skulle tro
Att man är snål

Vi har prylar och grejer
och kläder och mer
En budfirma lejer
Och vi står där och ler
Tomma leenden just därför att
Vi har glömt syftet
Med denna natt

Med saker vi testar
Fyll' våra liv
Och super och festar
fast det är kiv

Så vaknar vi upp ut ur spritens dis
Och gör oss redo för ännu en tur
Så på vårt eget sällsamma vis
Glömmer vi som alltid fråga oss 'hur?'

Men barnen har sett, vad päronen gjort
De har skrikit 'sluta', men intet hänt så
Vad som händer sen men blott alltför fort
De kommer att göra just samma sak då

När de själva vuxit upp
Och inte räcker till
Och synas under lupp
Som de själva inte vill

De kommer att köpa, de kommer att slåss
Och deltaga så i julens fröjder
De kommer att handla i panik ja förstås
Och ta denna helg till nya höjder

Djup, tyngd.

Du vänder dig om och ser samma budskap vart än du låter din blick vila. Bli smalare, få drömkroppen! Skaffa de senaste assesoarerna här! Så blir du en bättre älskare! Samtidigt som det står i kvällstidningarna hur många som dött i svininfluensan (färre än i den vanliga) i en allt mer hysterisk ton och att vaccinering är av nöden för att överleva ska vi alltså även bli kroppsmässigt perfekta, ha de coolaste attiraljerna och må bra.
Missen med detta är att på något sätt berövas människor sitt djup och något mer svårdefinierbart. Vad skulle då detta kunna vara? Jag tänker på det som tyngd. Och jag menar inte fetma. En existens har en viss tyngd, ett liv har en viss tyngd eller en soliditet om man så vill. Denna soliditet består till stor del av förmågan och viljan att knyta an till andra på ett djupare plan än det rent banala.
Det är en känsla som helt enkelt talar om för oss att vi är här. Att vi faktiskt känner vårt eget liv. Som en tyngd som är vi. Det är det bästa sättet jag kan beskriva det på.
Den här känslan har ökat markant för mig de senaste månaderna och innan dess också. Men vad som gjort mig så glad och tacksam över det jag har är något så enkelt och ändå helt fantastiskt underbart som ett barn. Mitt barn. Och min älskades barn. Det här barnet är på något sätt summan av oss och ju mer vi ger av oss desto mer kommer vi att få tillbaks. MEN det är inte därför vi ger. Vi ger för att vi vill ge.

Andra advent har just "firats" med mannagrynsgröt och kaffe och snart kommer vi att träffa och fika med en god vän. Vi ska sedan återföra ordningen till vardagsrummet från vilket den varit på rymmen alltför länge. Ingen träning idag då pulsen är ganska hög och man blev bjuden på champagne, vin, grappa och konjak igår. Inte för att det känns idag, men jag måste även plugga på inför tentan imorgon bitti. Massage och stretchtenta. Tjoho!!

Min vackra kvinna sitter och blänger ner i en graviditetstidning just nu och jag sitter och ler mot henne utan att hon märker det. Hon är det vackraste och bästa i mitt liv någonsin och hon fyller mitt liv med lycka. Pluss ett och annat morrande från min sida tidigt på morgonen då hon gärna vill prata och diskutera saker och ting. Innan minst två koppar kaffe fungerar endast lillhjärnan på mig. Det inbegriper inte diskussionsbarken. Så att säga...

Det är någonting med katter...

som gör att så fort man har något att göra (som att skriva i sin ofta förbisedda och våldsamt bortprioriterade blogg) förvandlas de till gos-och-kelmonster medan när man inte har något alls att göra och absolut inte skulle ha haft något emot att ha ett halvt bäddande spinneri i knät gör samma katter till ignoranta och absurt arroganta små kräkmaskiner. Vad är detta? Jag vet inte. Inte heller orkar jag bry mig, det är bara en av de där reflektionerna som kom precis när jag satte mig vid datorn...

Bebiskläder. Vagga. Spjälsäng. Och inom kort: skrik, kräks, senapsgul bajs, dregel, konstant oro, sömnlöshet, mer skrik, kräks och senapsgult bajs. Jag ska bli pappa. Igen. Med en stor och viktig skillnad. Denna gången vill jag det, denna gång är jag redo. Och inte minst, nu får jag vara med! Ska vara med. Hade gärna fått ta hand om själva födandet med om det varit upp till kvinnan vilket ju hade varit lite som att blåsa en honungsmelon genom ett sugrör. Vad händer med sugröret? Inga småsyskon med andra ord...
Något som oroar mig är vad min sambo berättar om vissa sidor för gravida kvinnor. Det är oroväckande många som väljer att skaffa barn innan de ens är tjugo år gamla, detta skulle väl ändå på något sätt vara helt okej om de bara hade haft ett någorlunda stadgat liv. Exempel:
-Nej men vi skaffar unge innan vi tar studenten!
-VA?!? utbrister den blivande pappan förskräckt medan alla hans planer på fortsatt utbildning, resor och allt annat han vill göra raseras. I hans huvud finns inte längre dessa alternativ. Flickan (som ju naturligtvis tror att detta är vad hon vill)har inte sagt något om sina planer till sin pojkvän utan helt på egen hand beslutat sig för att bli gravid. Det är ju det hon vill. Vad hon inte tänker på är det det är vad hon vill just nu. För den här veckan eller den här månaden. Mmm Sedan då?
Ett annat alternativ är att pappan är lika urbota efterbliven som sin flickvän och sitter och planerar med. Ok. Jag kan köpa det. Vad jag inte förstår är hur två knappt vuxna människor kan sätta sig ner och på allvar bestämma sig för att deras barn ska minsann ha ALLT det finaste (läs: det dyraste) medan de i något slags sadistisk slutkläm beslutar sig för att döpa det stackars barnet till Brittany, Tiffany, Twilight, River eller något annat som bäst passar sig någonstans i USA:s husvagnsparker. Det finns liksom ingen tanke bakom. ALLS!

Det senaste har jag skrivit och tränat igenom inte mindre än TRE av de första bootcamp-passen med avslutande Tabata-intervaller. Fy fan!
Grymt jobbigt, men jävligt lärorikt.
Nu, mina vänner ska jag läsa lite anatomi och sedan massage och stretchteori + praktik. På måndag blir det tenta!