Djup, tyngd.

Du vänder dig om och ser samma budskap vart än du låter din blick vila. Bli smalare, få drömkroppen! Skaffa de senaste assesoarerna här! Så blir du en bättre älskare! Samtidigt som det står i kvällstidningarna hur många som dött i svininfluensan (färre än i den vanliga) i en allt mer hysterisk ton och att vaccinering är av nöden för att överleva ska vi alltså även bli kroppsmässigt perfekta, ha de coolaste attiraljerna och må bra.
Missen med detta är att på något sätt berövas människor sitt djup och något mer svårdefinierbart. Vad skulle då detta kunna vara? Jag tänker på det som tyngd. Och jag menar inte fetma. En existens har en viss tyngd, ett liv har en viss tyngd eller en soliditet om man så vill. Denna soliditet består till stor del av förmågan och viljan att knyta an till andra på ett djupare plan än det rent banala.
Det är en känsla som helt enkelt talar om för oss att vi är här. Att vi faktiskt känner vårt eget liv. Som en tyngd som är vi. Det är det bästa sättet jag kan beskriva det på.
Den här känslan har ökat markant för mig de senaste månaderna och innan dess också. Men vad som gjort mig så glad och tacksam över det jag har är något så enkelt och ändå helt fantastiskt underbart som ett barn. Mitt barn. Och min älskades barn. Det här barnet är på något sätt summan av oss och ju mer vi ger av oss desto mer kommer vi att få tillbaks. MEN det är inte därför vi ger. Vi ger för att vi vill ge.

Andra advent har just "firats" med mannagrynsgröt och kaffe och snart kommer vi att träffa och fika med en god vän. Vi ska sedan återföra ordningen till vardagsrummet från vilket den varit på rymmen alltför länge. Ingen träning idag då pulsen är ganska hög och man blev bjuden på champagne, vin, grappa och konjak igår. Inte för att det känns idag, men jag måste även plugga på inför tentan imorgon bitti. Massage och stretchtenta. Tjoho!!

Min vackra kvinna sitter och blänger ner i en graviditetstidning just nu och jag sitter och ler mot henne utan att hon märker det. Hon är det vackraste och bästa i mitt liv någonsin och hon fyller mitt liv med lycka. Pluss ett och annat morrande från min sida tidigt på morgonen då hon gärna vill prata och diskutera saker och ting. Innan minst två koppar kaffe fungerar endast lillhjärnan på mig. Det inbegriper inte diskussionsbarken. Så att säga...