Det är någonting med katter...

som gör att så fort man har något att göra (som att skriva i sin ofta förbisedda och våldsamt bortprioriterade blogg) förvandlas de till gos-och-kelmonster medan när man inte har något alls att göra och absolut inte skulle ha haft något emot att ha ett halvt bäddande spinneri i knät gör samma katter till ignoranta och absurt arroganta små kräkmaskiner. Vad är detta? Jag vet inte. Inte heller orkar jag bry mig, det är bara en av de där reflektionerna som kom precis när jag satte mig vid datorn...

Bebiskläder. Vagga. Spjälsäng. Och inom kort: skrik, kräks, senapsgul bajs, dregel, konstant oro, sömnlöshet, mer skrik, kräks och senapsgult bajs. Jag ska bli pappa. Igen. Med en stor och viktig skillnad. Denna gången vill jag det, denna gång är jag redo. Och inte minst, nu får jag vara med! Ska vara med. Hade gärna fått ta hand om själva födandet med om det varit upp till kvinnan vilket ju hade varit lite som att blåsa en honungsmelon genom ett sugrör. Vad händer med sugröret? Inga småsyskon med andra ord...
Något som oroar mig är vad min sambo berättar om vissa sidor för gravida kvinnor. Det är oroväckande många som väljer att skaffa barn innan de ens är tjugo år gamla, detta skulle väl ändå på något sätt vara helt okej om de bara hade haft ett någorlunda stadgat liv. Exempel:
-Nej men vi skaffar unge innan vi tar studenten!
-VA?!? utbrister den blivande pappan förskräckt medan alla hans planer på fortsatt utbildning, resor och allt annat han vill göra raseras. I hans huvud finns inte längre dessa alternativ. Flickan (som ju naturligtvis tror att detta är vad hon vill)har inte sagt något om sina planer till sin pojkvän utan helt på egen hand beslutat sig för att bli gravid. Det är ju det hon vill. Vad hon inte tänker på är det det är vad hon vill just nu. För den här veckan eller den här månaden. Mmm Sedan då?
Ett annat alternativ är att pappan är lika urbota efterbliven som sin flickvän och sitter och planerar med. Ok. Jag kan köpa det. Vad jag inte förstår är hur två knappt vuxna människor kan sätta sig ner och på allvar bestämma sig för att deras barn ska minsann ha ALLT det finaste (läs: det dyraste) medan de i något slags sadistisk slutkläm beslutar sig för att döpa det stackars barnet till Brittany, Tiffany, Twilight, River eller något annat som bäst passar sig någonstans i USA:s husvagnsparker. Det finns liksom ingen tanke bakom. ALLS!

Det senaste har jag skrivit och tränat igenom inte mindre än TRE av de första bootcamp-passen med avslutande Tabata-intervaller. Fy fan!
Grymt jobbigt, men jävligt lärorikt.
Nu, mina vänner ska jag läsa lite anatomi och sedan massage och stretchteori + praktik. På måndag blir det tenta!