Sommar, sol och ... ehh... gödsel i hagen?

Sommalen äl snalt övel. Ellel?
En sommar fylld av jobb, träning och trivsamt kaos går mot sitt slut och Östen närmar sig. Och hösten med, säg hej till Östen, hösten! Vad är då sommarens insikt? Inte nåt. Nåe alls. Det verkar som om jag uppnått all den visdom jag är ämnad att uppnå och om så är fallet så ligger jag på det hela taget ganska pyrt till. Jag har bajsat i det blå skåpet. Så att säga. Som flickan sade. Nej jag vet inte vad flickan heter, hur skulle jag kunna veta det? Vem fan kan hålla reda på vad alla flickor säger? fy fan vilket tjatter! Fan fan fan. Det fläktar gott.
Jag sitter och dricker ett mycket mumsigt Riesling från Tyskland som går under namnet Künstler. Kostar väl 130:- och är verkligen att rekommendera.
Sommaren då. Jag vet inte egentligen vad som hände med den annat än att jag blivit biffigare, starkare och fått bättre kondition. Jag älskar min vackra kvinna mer och mer för var gång jag ser henne och detta smått fanatiska tycke verkar i det närmaste accelerera i sin tillväxt. Även om hon som läget är kan vara smått diktatorisk när hon anger riktlinjer (läs order)och inte låter mig kissa på vardagsrumsmattan som jag vill är vårt liv tillsammans mer fantastiskt än jag vågat drömma om.
Jag kommer imorgon den tjugofjärde augusti att påbörja min utbildning mot medicinsk massageterapeut och ta mig kattsingen vad nerverna ställer till det! De spelar polka för bövelen! Shit bacon! Tänk er Weird al Yankowic på speed och ni kanske fattar.

Ny favoritserie har för övrigt blivit Dexter. Skitkul helt enkelt. Och hemsk.

Nog om det.

Har en adept (hej Joakim, grillkväll snart?) som väl är den man kommit att prata mest med det senaste som måste påpekas är en fantastisk naturbegåvning. Mycket av det vi kallar begåvning är nog många gånger vilja. Viljan att lära sig utföra något på ett bra sätt och försöka hamna så nära perfektion som möjligt. Jag är imponerad. Det krävs en del innan jag blir det.

Det känns som om det på något sätt börjar nu. Mitt liv. MItt liv börjar nu på det sätt jag vill. Med ett ofantligt stöd från Fia och ett par kubik tur har jag äntligen inte bara hittat det jag vill göra utan också faktiskt fått möjligheten att genomföra det!
Allt tack vare denna underbara kvinna jag så snart som möjligt vill kunna kalla min hustru.

-Akta Axelplockaren! skriker Klas medan han desperat försöker drapera draperiet över draperingingsmaskinen.
Majas skugga ser förtvivlat på medan Drak-Annas högra axel försvinner in i den lilagrönrandiga tingesten och sticker resolut fingrarna i halsen på Axelplockaren varefter det hulkas ut trehundrafyrtiotre axlar i varierande utforming ur ändan på Axelpruttaren (andra änden av Axelplockaren).
"Hoppas verkligen att det var halsen" tänker Astrid medan hon monterar fast slägghuvudet på pilgrimsmusslan. För även bräckligt färgade tingestar kan hoppa.
Genom skuggat solsken gick färden i rask fart för alla ville komma bort från de elaka och ganska förvirrade högar med blandade manicker som bosatt sig i mittersta bortåtflygeln och alla drack fäderblärsaft. För inte ens bokstäverna gör som man säger åt dem i Majas hus.