Lite

Lite berusad må man vara efter en underbar middag skapad och komponerad av min vackra och underbara fästmö. Anledningen? Hmmpft! Varför skulle man behöva en anledning till att äta och dricka gott? Vad spelar det överhuvudtaget för roll? Jaja okej då... Vi firade faktiskt något. Årsdagen av en av de mest fanstastiska dagar i mitt liv. Dagen då jag och denna fantastiska kvinna förlovade oss. Vi hade väl då inte riktigt räknat med att fira ettårsdagen av förlovningen med ett skrikande, tjoande, gråtande spädbarn vid matbordet...
Men jävligt härligt är det...

Så runt lyktstolpen dansar Maja. Snabbare och snabbare går det, vädret fattar eld men förstår ännu inte blixt. Letande efter vrålåken springer Majas skugga fram till Klas, som pysslar med sådant som bordsdemoner brukar pyssa med, och skriker sataniskt: "Vad är det för skillnad på vrålåken och den vanliga låken?!"
Klas svarar bekymrat: " Den håller till i vrår. Den vanliga låken är mycket svårare att hitta" samtidigt som han putsar bordsduken som flaxat iväg och satt sig i taknocken.
Taknocken i sin tur är ganska omedveten om vad som händer, det snurrar mest, för så är det när man blivit knockad. Knock. "On heavens door" Sjunger Bob genom radion just som Maja äntligen fått tag på det förbenta täcket med drakarna på för att bena av det lite så att det bara är benat. Utan för. Aktern kan få finnas kvar, tänker Maja och rullar i stilla ro in kastrullerna, stenätarna och opalskimret. Men den gröna stenätaren får stanna ute tills han kräkts upp Sten som ju inte ingår i stenätarnas diet.