Vad...

... Är det nu dags för? Jo denna vecka är det praktik och det är väl bra på många sätt och vis. Ändå måste jag medge att som jävligt kompetent massör och bra mycket mer kunnig än många andra sådana känns det rätt illa att arbeta gratis.
Men att få in en fot på ett företag med tiotusen anställda i sydsverige måste väl ändå anses vara ett ganska okej byte i alla fall. Gratis behandlingar eller inte.

Detta är - såhär två tredjedelar in i utbildningen- definitivt rätt sak, rätt yrke, för mig. Det finns inget annat jag hellre vill arbeta med. Kan jag dessutom hålla de föredrag jag redan börjat planera så är saken biff...

Träning igen då... Två pass med kettlebells igår och ett intervallpass löpning idag. Kort sådant. Bara två femminutersronder...
Imorgon ska Jimmy få sig en jävla omgång hård kettlebellsträning. Träningsvärk - here we come!

Jag har världens mest underbara son. För det mesta. Andra gånger är han ett skrikande litet monster med sjukliga bröstbegär. Min vackra kvinna visar sådana gånger sitt än vackrare inre så otroligt tydligt. Hon glöder när hon har Valdemar i famnen, hon blir aldrig irriterad i de lägen då jag själv blir det och hennes tålamod lyfter min kärlek till henne till nya höjder.
Hennes leende när jag kysser henne farväl på morgonen, hennes suck mär jag långsamt masserar hennes hårbotten, hennes fascination av vår son, hennes mjuka skratt... Jag lever djupt fascinerad av henna och att jag har haft den otroliga turen att få ha henne i mitt liv...

Jag har verkligen hittat hem... Till min egen familj...