Om vad?

Jag vet inte. Inte ens när jag sätter mig ner och vet vad jag tänkt skriva om blir det som jag vill, fingrarna stapplar över tangentbordet och jag kan bara med förtvivlan läsa eländet jag tydligen skriver. Ibland är det inspirerande men oftast bara konstigt och vad ska det bli idag? Inte heller detta vet jag.
Efter två stora koppar kaffe och ingen frukost sitter man med en morrande best i magen och skriver när man kanske borde läsa lite anatomi. Jag är en stor anhängare - och kanske rentav grundare - av uttrycket "Kaffe är frukost", men vissa viscera (inälvor) tenderar att komma med invändningar och då gärna i form av lättare magknip samt lustiga ljud.
Det är faktiskt ganska roande när man går på stan (och hur jävla ofta gör jag det? Nej just det.) och magen morrar varpå någon stackars förbipasserande vänder sig om och frågar: Vad sade du?
Helgens fröjder sålunda. Nej.
Lugnt runt jul, men den där glittra-med-ögonen-och-det-pirrar-i magen-för-tomten-kommer-snart-känslan verkar inte kunna infinna sig. Jag GILLAR julen, missförstå mig inte, men efter ett tag så känner man verkligen att julen är till för barnen och även om jag verkligen försöker så är jag inget barn längre.
Nästa år kommer det dock att bli något annorlunda när vi har en liten tult/a att se efter och som -om ungen är som mig- kommer att springa runt och riva ner så mycket den lille parasiten bara kommer åt. Stolt pappa då eller?

Nyår var nyktert med MYCKET god mat. Först krabbtartletter och sedan Entrecôt med potatisgratäng med massa annat gott och till sist Bergatrollets chokladmousse. Bajs? Och då vi hade hand om Victor-monstret under denna ljuvliga tid så blev det en hel del trugande med maten, lirkande med allt utom efterrätten. Så förvånande att man nästan spyr.

Fialajnen blir allt rundare runt ekvatorn och minimonstrets rörelser känns allt tydligare och bara häromkvällen tittar min kvinna anklagande på mig och säger "han hickar" varpå jag svarar "det är inte mitt fel". Inte så genomtänkt, men roligt. Jag lade sedan mitt öra (ja hela huvudet. För fan) mot Fialajnens mage, någonstans strax söder om sahara så att säga och jävlar vad det hickades! Skitroligt!
Min kvinna är ovanligt vacker som gravid, jag vet att jag är partisk, men jag har sett många kvinnor gå omkring som hösäckar med tovigt, äckligt hår och feta, fula ansikten och bara se ut som om de hängivit sig åt totalt förfall. De gör det inte bättre med såsfläckade grå mysbyxor och den där munktröjan från tiden runt andra världskriget heller. Se ut och bete sig.
(Här ska tilläggas att min kvinna är ovanligt vacker överhuvudtaget)

Efter fyra dagars tränande och idag in på femte dagen i följd så ska det villigt erkännas att kroppen är trött, men SINNET LEVER! Nej alltså. Inte som giftfiltret utan som i liv.

Nu vet jag inte mer. Frukost?