Första...

... riktiga inlägget ska väl vara något bra och välformulerat, men eftersom jag inte är något vidare på att formulera mig i text så får det väl bli halvdant. Som vanligt. (Här är det kanske på sin plats att påpeka att ironi och gärna långt driven sådan är en förutsättning för läsning av denna blogg. Förmodligen)

Lunch ute! JA! Kan rekommendera Carlssons Trädgård där man idag har ätit en superb sallad. Med sallad till förrätt. Det enda som hade varit roligare än detta hade varit om man hade tagit en fruktsallad till efterrätt. Nu blev det glass istället. Hurra! Hundra extra sparkar efter passet idag! (Ni kommer ihåg detta med ironi. Eller?)

Jag sitter och grubblar igen. Jag är kass på prioritering. Fia först såklart, men sedan jävlar blir det svårt. Ibland så ramlar jag helt sonika ihop på gatan, helt enkelt för att jag inte kan bestämma mig för vilket ben jag ska börja gå med. Nu är det inte riktigt så enkelt denna gången. Jag har tre saker att göra. Kratta gräsmattan, dammsuga och äta. Och ska jag vara helt ärlig så kommer jag förmodligen att dividera om det i en timme eller så, sedan är det dags att äta, för att inte göra något alls av de båda andra alternativen. Det är krasst så det brukar gå till. Jag är (detta påstående är för övrigt totalt fritt från ironi) nämligen inte en handlingsmänniska. Även om jag gärna handlar ibland. Om jag inte måste bestämma vad som ska handlas. Då lägger binjurarna av i panik.

Men mirakel inträffar varje dag sägs det ju och vilket mirakel är större än det som får undertecknad att få tummen ur röven och bestämma sig för vad som har högst prioritering? För tro det eller ej - DET ÄR HÄNT!(skriker jag i renaste falsett med händerna uppsträckta mot skyarna, eller i alla fall taket, som för att kalla ner domedagen. Eller kanske grannen. Allt beroende på läggning. Huruvida grannen har lagt sig ner då. Kan man lägga sig upp? Eller gäller det bara byxor? *harkel*)

Prio:
1: Dammsuga och dammtorka
2: Äta. Mat alltså.
3: Kratta gräsmattan

Kaffe måste klämmas in någonstans med, men innebär det att vi är tillbaks på ruta ett? Nej. Kaffe hinns alltid med.
Mäj dö fåås bi oid jo!