Vad nu?

Mina systrar är här. Två av dem i alla fall. Alla systrar på en gång hade fyllt en herrgård. Mamma och pappa hade ingen TV tycks det som. Eller så hade de en men visste antingen inte hur den fungerade eller så var det bara det att det inte gick så bra program på de två kanaler som då var aktuella i Sverige varför det var mer intressant att lista ut hur andra grejor fungerade.
Spekulationer leder ingenvart heter det ju, men det verkar vara som om just den tesen är outsägligt emotsagd. Om man sedan faktiskt vill komma någonvart med sina spekulationer är ju en helt annan och minst lika intressant aspekt av det hela.
Eller?
Då jag de senaste två månaderna arbetat på ett tidigare familjeägt företag har jag kommit till slutsats. Det är bättre med större arbetsplatser där det finns organisationer inom själva organisationen. Där det finns bestämmelser och inga undantag från givna regler. På nuvarande arbete finns det en sextiofyraårig man som sedan länge är satt på undantag. Han är mer än ganska så farlig när ha sitter i sin runkmaskin (det är den lilla och helt nya truck han kör omkring i) och tittar på allt annat än det han ska titta på. För inte så länge sedan körde Tommy (det är inte vad vi kallar honom sinsemellan, men det är hans namn) på en herre från kontoret varpå den stackars kontorsnissen haltar i drygt en vecka. Men det är inte detta som är själva grejen. Saken är den att det inte skrevs någon rapport på detta. Alls. Inte en olycksrapport eller ens en tillbudsrapport fylldes i av någon alls på detta bygge.
Dett är en högst skrämmande sanning. En halvmongolid stinkpelle som då Tommy skulle kunna köra på någon så illa att denna person avlider av skadorna och mongots systrar skulle ändå hålla den fan om ryggen och hävda att det inte var hans fel. Liksom han själv skulle göra. Detta är så det är. För Tommy har aldrig i sitt liv gjort något fel. Det är andra som gjort fel, de ska skyllas på! De har inte truckkort - de käftar ju emot! Tommy vet bäst, är bäst och kan allt.
Det är bara det att Tommy är halvt efterbliven, högst inkompetent och rejält jävla otrevlig. Han snackar skit om alla sina arbetskamrater, tar aldrig sitt ansvar och skäller på de han inte är rädd för. Det vill säga små tjugoårigaflickor lika stora som Tommys ena smalben. Modig gubbe.

Något som å andra sidan fungerar över förväntan bra nu är träningen. Kettlebells två till tre gånger i veckan, styrkmekomplex en till två gånger i veckan, säck och mittsträning en till två gånger i veckan och löpning en gång i veckan. Det är lagom. Två timmars hård kettlebellträning är däremot inte att rekommendera. Ens om du kört ett tag. Det gör ONT!
Tydligen har detta mitt bloggande skapat visst intresse då hemsideansvarig vill ha mig som lite sidekick. Skoj! Nu ska man bara få tiden att räcka till med. Först på schemat står en intervju med en högst hjälpsam äldre herre med imponerande kunskaper inom det breda spektrum av träning styrketräning utgör. Nervöst? Lite. Lite(?)

Tillbaks till systrarna som just nu är så tysta som de aldrig är annars. Ikväll ska jag och Fia iväg och fira Sabinas gentleman till respektive. Men inte alltför länge. Systrarna ska lämnas ensamma med mat, godis och film och då vet man aldrig vad som händer om vi inte är tillbaks innan filmen är slut. Kanske tuggar de sönder sofforna, jag vet inte, men jag kan tänka mig det. Det ÄR ju trots allt släkt med mig...