Det finns så mycket...

...att bli förbannad på. Idioter i trafiken, inget vettigt på tv, ytlighet, prylar som strejkar, skräp mellan tänderna, datorer, dumhet, ignorans, solfjädrar, snö, ingen snö, blåst, ingen blåst, nageltrång, torrsprickor, andras barn, andras äckliga barn, sura ungar, sura vuxna, människor som inte hjälper andra människor med mera med mera...
Men vad tjänar det till? Varför lägga energi på människor som egentligen inte spelar någon roll? För det är generellt människor man blir arg på. Ett exempel kan ges ganska snabbt. MArtin är ute och kör för han ska som omtänksam (och kanske lite gottesugen) sambo köpa lite någorlunda färskt bröd att ha till den varma chokladen. Cirka femtio meter innan ett övergångsställe börjar en snubbe i tjugoårsåldern av någon anledning gå över vägen. Jag vet inte varför, men en hyfsat kvalificerad gissning skulle kunna vara att han ville över till andra sidan. Men hur vet man det med vandrande dumhuvuden som går över vägen när de riskerar att bli påkörda? För det var inte mer än någon sekund ifrån att semimongolidens värdelösa hjärnsubstans hade förstört bilen. Hur reagerar man som bilförare då? Jo eftersom Bergatrollet har skaffat sig ett ständigt växande attitydproblem så hänger han sig på tutan, blänger jävligt ilsket på det vandrande kromosomfelet samt viftar åt det gravt förståndshandikappade utskitna päronhelvetet på ett sätt som till och med lobotomerade pingviner med vattenskalle skulle förstå.

Reaktionen? Tja... En blick tommare än en a-lagares ölburk.

Till något trevligare. Imorgon går min vackra in i vecka 38. Bebben är nu färdig. INTE prematur alls och med tanke på utvecklingskurvan, Fias och hennes brors något för tidiga födelser och lite andra grejer som sker just nu så är det inte långt kvar...
Jag måste dock erkänna att jag börjar bli nervös. Vad kommer att hända? Ett liv kommer snart att komma till världen och man kan inte annat än hoppas (innerligt) att den lille kommer att få sina föräldrars bästa och inte sina föräldrars sämsta sidor. För om det blir SÅ så kommer vi att få en skrikig, fet, lat och gåpåig liten snorunge med glasögon. Men jag tror inte det. Jag tror att det bli en, till att börja med, normal unge. I alla fall innan pappa Martin sabbar ungen med sin sinnesslöa humor..